*Livshistora del 8*
Jag tog mitt första steg och bärettade för 2 av mina vänner Ö och R. Dom lyssnade noga men jag grät aldrig. Jag skrattade lite då och då för att skydda mig själv, för att inte bryta ihop. R bärettade även om sina våldtäckter men jag trodde aldrig på dom för hon skröt så om dom men jag sa aldrig ett ord om de, jag hull de för mig själv. Vi pratade länge och båda 2 lovade att vara tysta men en dag när vi började bråka så skrek dom att jag ljög om mina våltäkter. Det tog enormt hårt och jag började gråta enormt mycket. Efter de har jag aldrig mera litat på en människa. Jag började gå till en psykolog i skolan och även han svek mig, även fast jag inte hade sagt något om våldtäckterna så öppnade han sin äckliga käft om allt annat och redan då lärde jag mig att hålla käften. Min mamma sa jag aldrig något till men de lilla jag sa sa hon till sina arbetskamrater så jag har låst mig och säger aldrig något till folk! Det är därför jag är väldigt nogran med att jag är anonym här. Dom som kallas människor krossade tuvär min tillit till alla och den kommer jag aldrig bygga upp igen. Faktist så är de något jag inte vill bygga upp för att jag känner mig trygg med att veta att jag har betong i halsen. Någon gång under den här tiden så hull jag på med en kille som vi kalla för A. Han var gette kär i mig men jag kunde inte binda mig till kärlek. Jag förstod inte hur man kunde älska någon som var människa och bara svek. Jag hade sex med han men njöt aldrig. Jag såg de som ett sätt att klanka ner på mig själv, ett självskadebetende till, ett sätt att få mig att känna mig liten, ett sätt att få mig underlägsen och en bekreftelse på att jag inte var så mycke värld och bara äcklig. A var enormt snäll mot mig och de är väldigt trasgist att jag var så elak mot honom som jag var men jag ville inte att jag skulle råka skada han med mitt psyke, fast de var precis de jag råkade göra fast jag såg de inte då. Ville aldrig att han skulle komma för nära mig. En gång när jag hade rymt hemifrån så drog jag till han. Vi låg i hans säng, vi myste och tittade på film och så länge han inte kysste mig eller hade sex med mig så tyckte jag om han super mycket. Han sa på natten att jag var tvungen att gå hem och jag ville inte hem. Jag hade det redan nog jag och mamma bråkade gämt, jag blev utsatt för våldtäcks försök och fick samtal dagligen, vännerna ställde aldrig upp och de ända jag gjorde var att supa. Jag ville inte att de skulle uppstå ett bråk med mamma till för jag orkade inte. Jag hull på att ramla itur i tusen pitar på golvet så när han sa dom orden vände jag mig mot väggen och började storgråta. Han tittade på mig och frågade om jag grät.. De gjorde bara så jag började gråta änu mer. Jag gömde ansiktet i kudden och bara grät, han frågade mig 100 gånger varför jag grät men jag svarade aldrig, vågade inte bäretta men hällst av allt hade jag bara velat skrikit ut vart enda lilet ord och fortsatt i flera timmar och bara haft någon som lyssnade men jag svalde allt och mådde åter igen illa. Han kramade mig super hårt, ville inte att jag skulle vara ledsen, han ville skydda mig från allt ont men han förstod inte att han var en del av de som fick mig att gråta. Jag kände mig så dum som hade dom tankarna som jag hade eftersom han var så underbart snäll mot mig. Jag gick iväg och satte mig och tog en cigg, log mot han och lotsades vara helt stark och sa att jag skulle gå hem. Han kramade mig och sa att han viste att de inte var bra, att han tyckte de såg ut som mina ögon ville gråta floder fortfarande och han hade rätt men jag log bara. Gav han en puss och vände mig om och gick. Jag gick den natten aldrig hem. När jag såg att han inte såg mig mer bytte jag riknig och gick värkligen inte hem. Jag började gråta som ett djur och satte mig på någon sten. Jag tände cigg efter cigg och skakade i panik, jag brände mig en gång med cigg men de gjorde ingen förändring. Jag ville vara dum så jag kunde tycka illa om mig själv eftersom jag var så elak mot dom som älskade mig. Jag tittade upp mot himelen och sa förlåt A och ringde sen till hans släckting och pratade ut. Sa aldrig något som hade hänt hittade bara på andra anledningar till varför jag var ledsen. Vi pratade och jag ljög i flera timmar, han kallade mig för gumman och sa att han ville komma till mig och hålla om mig, jag sa att jag var interiserad av han men de var bara bullshit. Visst var han snygg men han var en idiot och omogen som ett djur, jag var interiserad av att knulla han men inge mer än så. Dagen efter kom han och träffade mig. I all hemlighet tittade vi på varandra och jag viste att jag hade han och jag hatade mig själv på alla sätt men de var ju de som var meningen. Jag gick hem till han, vi tittade på film, myste och pratade. Var fortfarande bara interiserad av han på ett sätt men han var omöjlig så vi blev på g utan att jag ens viste hur och han ville inte ha sex innan man var tsm så vi blev tsm och A hatade mig för de här och de förstår jag! Jag hatade också mig för de här.  Allt var  ju för att jag skulle veta hur lite jag var värld inte för att såra A men jag gillade de också för de fick mig att hata mig själv änu mer. Jag sa att jag älskade den här killen och med tiden började jag tycka om han men bara som en vän. Han var en gett fin vän så jag blev ledsen när vi gjorde slut, skit ledsen men jag var aldrig kär. Vi var tsm i 3 månader och han hade ofta sex med mig utan att jag ville. Om jag hade en tröja på mig under sex blev han arg på mig, om jag inte lät blev han också arg och många gånger så tittade han på mig och sa att mina vänner förmodligen hade finare kropp än vad jag hade. Han förnedrade ofta min kropp och han var med andra och jag försökte ta livet av min flera gånger under vårat förhållande men jag gillade ju att känna mig o viktig så de var ju mitt eget fel men han gjorde mig också trygg. Lät mig inte vara ensam, busade med mig sa att jag var fin och hull alltid de han lovade. Jag skrev en gång till A på sms att jag ville ha sex med han och såna grejer för att jag längtade efter känslan av att vara dum. När vi gjorde slut gick jag direkt till A igen. Vi hade inte sex tog knappt på varandra satt och tittade på film och busade och skrattade som 2 underbara vänner men sen förstörde jag allt och hade sex med han igen för hade suget av att inte ha någon makt igen, för när vi inte hade sex var de jag som hade makt. Jag drog iväg och köpte mig en vodka flaska och satte mig för mig själv och söp jag spydde och låg på marken i gräset och hoppades på att bli omedvetet men medvetande släppte aldrig. Till slut kom mitt ex dit han bärettade för min mamma vart jag var och dom kom och hämtade mig. Jag skrek att jag ville dö men fick fortfarande ingen hjälp för jag hade bara vanliga tonårs problem som alla andra.. När jag viste att jag inte ens kunde lita på mig själv så började jag hata människor. Ser idag människor som monster.

Inbränd skamm
Går inte att
Skrubba bort! 
Taget från 14 år till salu

*Livshistoria del 7*

Jag och en tjej som vi här kallar för F just nu, vi hade en dag inga pengar och vi båda 2 ville ha våran kick för vi ansåg att livet var ointerisant och tråkigt utan den. Kicken var de som fick ass att känna oss levande, de som fick oss att förstå att lycka existerade och de som fick oss att känna att hjärtat fortfarande slog. Jag hade redan fått känna på hur de kändes med för mycke drog i kroppen en vad den klarade av. Jag trodde alla gånger att jag skulle dö började hyperväntilera och krampa, kallsvettades, var helt yr och mådde så sjukt illa och hjärtat slåg så hårt att jag trodde de skulle komma till gränsen där de bara slutade slå plötsligt men ändå ville jag alltid leva i de. Levde hällre i känslan av att tro att jag skulle dö än att inte vara hög för även när jag trodde jag skulle dö var de en interisant känsla och de var spännande. Även fast jag svimade flera gånger om dagen när jag var hög så var de ändå något jag tyckte om, de var något som fick mig att känna mig oåtkomlig av negativa sitvationer. Och ska jag vara ärlig, så även fast jag var liv rädd i stunden då de hände, hatade känslan av att vara yr och må illa så kom de ibland gånger när jag rökte att jag ville ta lite för mycke. Jag hatade illa måendet men jag älskade att inte veta vart jag var och älskade att känna känslan att bara jag existerade i mig och ingen annan. Inte ett minne fanns ju då för kämpandet att komma tillbaka till världen och att sluta må skit osv fick mig ju att inte kunna tänka på annat. Ni kanske tycker jag låter sjuk men jag tyckte värkligen att jag längtade efter den där sjuka känslan ibland även fast när den väl kom var de bara nej i mitt huvud som jag kunde höra. Var alltid rädd när den kom men jag gillade de alltid efter. F visste inget som hänt med mig men jag har förstått att hon också varit med om något liknade och tror hon fattat de på mig med men ingen av oss har någonsin pratat om de med varandra. Tror ingen riktigt vågar ta upp frågan. Men en dag när vi var abbsade och ingen av oss hade pengar och båda 2 satt med abstinens och ville ha pengar så gick och pratade om de högt och öppet. De var 2 killar på en parkering som råkade höra oss. En av dom sa till oss att dom kunde hjälpa oss. Vi fick hans numer och vi var ju desperata så vi ringde, dom kom och hämtade oss, dom körde oss till någon stuga ute i skogen. De såg rätt ruttet ut. Dom öppnade bil dörren åt oss och bad oss hoppa ut och gå in i huset. Killarna stannade kvar ute så vi hade väl 10 minuter själva i huset, sen kom dom in och vi gick in i varsit rum med varsin kille. Killen jag var med var rätt ynklig. Tror inte att han brukade göra sånt. Såg ut som han hade ångest och inte riktigt ville. Han var snäll mot mig, blev inte ens klar innan han gav mig pengarna och bad mig gå ut. Jag gick ner till en sjö som låg precis bredvid huset. Satt där på en sten och badade fötterna. Tänkte på att jag kände mig äcklig som förlorade oskulden på de här viset men ändå så kände jag mest bara suget efter drogen och kicken så kunde inte tänka på de så mycke ändå men de fanns där och finns där än idag.. Sen kom F ut. Hon var helt tyst och sa inte ett ord. Försökt prata men fick inget svar. Hon bara gick. Vi tog bussen och sen köpte vi de vi ville ha. När vi var höga så tittade hon på mig och sa. Snälla du lova mig att vi aldrig gör om de här. Ingen av oss! Drogerna är underbara och de är fett skönt att vi har de men har vi inte pengar så får vi faktist panta flaskor, fråga mamma och pappa och vänta tills vi har råd. De här har faktist gått för långt. Vi är väl inga crack horer? Jag tittade på henne och skrattade henne upp i ansiktet och sa vad då de där var ju inge farligt. Som om jag ska sitta med abstinens när jag kan må bra. Fattade aldrig att hon var serigös fören nästa gång vi inte hade pengar. Utan att fråga F ringde jag killarna med hennes mobil och sa att vi behövde hjälp igen. La på med ett smail och sa fan vad skön att de inte finns några hinder längre. F fick panik, började stor gråta och fattade inte hur jag kunde göra så att hon var tvungen att göra de igen. Hon grät massor, sa att han kört upp trasiga glas flasker i henne, sa att hon inte ville se mig fastna i de. Hon ville inte ha mer pengar av dom. Eftersom hon trodde jag blivit behandlad på samma sätt så förstod hon intemin chock. Hon trodde jag tyckte att drogerna var värda att offra hela livet för eftersom hon hade haft en nära döden upplevelse av smärta. Jag hade ångest för att jag inte tog henne på alvar från början. Att hon inte kunnat seta ner, haft skrap sår på ryggen, knäna och magen utan att jag märkt att något varit fel. De skrämmde mig att jag inte hade sett de. Jag stod bara helt chockad och tittade på hennes tårar hon skrek åt mig att jag skulle ringa tillbaka och säga nej, men jag var i chock och tittade bara på henne. Svarade inte ens på henns ord.. hade mobilen i handen men gjorde inget. Sen var bilen där. Jag ångrar mig så sjukt mycke. Är än idag arg över de även fast hon förlåtit mig. Vi hoppade in i bilden och hon grät även i bilen. Killen som hade varit med henne tittade bak och frågade mig varför hon grät. Sa att hon hade abstinens bara men inom mig gjorde hans fråga mig så galen att jag önskade jag fick skjuta han. Han bad mig få henne att sluta, han lät sur. Jag tog hennes hand, kramade henne och allt. Viskade att de var sista gången, sa de säkert 100 gånger men hon slutade inte gråta för de och de förstår jag. När vi kom in i huset tog jag kille som varit med henne i handen, frågade om vi kunde göra de anorlunda den hära gången. Han skrattade och sa självklart och våldtog mig på golvet framför F och den andra killen. Han sa åt den andra killen att han skulle hjälpa till. Han hull fast mig medans den andra kille kom fram. Han gav honom en kniv och sa åt honom att göra något. Jag låg på mage medans han hull i mig och den andra kille stoppade in kniven i analen på mig. Jag skrek och gjorde allt för att komma loss. Dom bara skrattade åt mig. F sprang iväg och han som hull i mig bad den andra killen ta henne. (för att göra de lite lättare kallar vi nu killen som våldtar mig för J och den andra för S) J hade anal sex med mig efter de där med kniven och han kom i såren. De kändes som jag satt och tittade på min kropp när den blev våldtagen. Vet inte vad som hände med F. S låste in henne på toaleten och jag hörde henne skrika men hon har inte sagt något som hände. Jag försökte fokusera på annat medans J plågade min kropp. Tänkte på mina bra dagar, min familj, hästarna och vännerna. De fick mig att koppla bort smärtan sen släppte han mig. Kastade ut mig och kastade mina kläder på mig. Jag klädde inte ens på mig sprang bara med kläderna i handen så långt jag orkade. I nnan jag kommit så långt hörde jag att J knackade på toaleten och bad S släppa F som tydligen var horan numer 2. Det gjorde ont att höra han kalla henne de och ville stanna och vänta på henne men jag kunde inte, kändes mer som att de var bättre att jag och hon aldrig mer sågs för jag hade gjort henne så illa och jag skämdes så. Medans jag sprang skrek J efter mig “Stick nu din äckliga hora. Glöm inte att de här är ditt eget fel. Ditt fel att du är så äcklig att du blir värld de här. Skulle du bäretta för någon skulle dom bara skratta åt dig” De rann blod längst mina ben och när jag kommit en bit så stannade jag och klädde på mig. Tog bort blodet i sjön men de hjälpte inte. När jag gick kändes de som de brann i såren. Ville hällst bara stå still men vågade inte de. J är grym.. han har is i blicken när han tittar på mig. Men kan lova att i dom dära ögonen ser man att han varit med om något väldigt hemskt. Ibland har jag tänkt att han kansek skulle bli glad om jag polis anmälde så han fick bli sedd och kanske kunde bäretta för någon varför han gör som han gör, för ibland tror jag att de han gjort på mig är för att visa vad han själv gått igenom för smärta. Sen har han säker en grov ångest och fortsätter för att han blir arg av att han känner ångest (den onda cirkeln). Sen kom F springade. Hon bad mig stanna, hon gav mig 1000 kr tittade på mig och vände och gick. Jag gick hem och duschade i timmar. Min mamma var inte hemma men hon var hemma när jag kom ut ur duschen. Jag försökta vara glad mot henne men tror inte riktigt jag lyckades viste inte vad jag skulle göra med såren. Viste att dom behövde sys så sa till mamma att jag ramlat av hästen och hamnat på en pinne. Jag skämdes när jag sa de men vad skulle jag gjort? Tog mina rid byxor och slet sönder dom så de såg troligt ut. Hon hjälpte mig till sjukhuset. Tror bara de var mamma som trodde på mig men jag klarade mig iaf från att någon fick veta sanningen. När jag hade kommit hem från sjukhuset var de första jag gjorde att gå och köpa hach. Fick ett sms av F då där de stod. “Jag vet att du är hög just nu men hoppas du kan läsa iaf annars hoppas jag du ser de senare. Jag vill värkligen inte ha de så här. vill inte att de ska hända igen, varken för dig eller mig. Så snälla lova att aldrig mer ringa numret!” jag svarade bara “Jag lovar. Förlåt.” Fick något långt tillbaka men kommer inte ihåg de. Något om att hon inte var arg iaf men svarade inte för tyckte hon borde vara arg, men var borta då också så låg bara och pratade med små gubbar som alltid finns i mitt huvud men dom blir lixom mer värkliga när jag är beng. Dom hoppade runt mig och fick mig glad och på andra tankar. Vi båda bytte numer. Vi hade varandras och efter typ 3 månader så ringde hon mig och sa att de var panik. Att jag behövde träffa henne. När jag kom dit så sa hon att S och J hade ringt henne. Ingen viste hur dom fått tag på våra numer men dom lyckades iaf. Jag bad henne att inte svara och bara byta numer igen, sen ringde dom mig efter typ 2 månader. Jag sa aldrig till F att dom hade ringt. Jag träffade bara dom igen. Lät dom våldta mig. Eftersom han lovade att låta mig vara efter de där, men de gjorde han inte. Eller jo men nej. Beror på hur man ser de, han skickade andra folk. Får samtal dagligen där dom säger. “En hora är alltid en hora!” och de är ju sant men de var inte de här jag strävade efter. Finns det inget stopp på de här livets sorger?
Våldtäkterna förtsätter men de är tungt att skriva om dom och vill skriva om alla var för sig så  de kommer, men tuvär inte i kväll.

*Min livs historia del 6*
Jag blev med tiden kompis med E igen och vi började prata och umgås igen. Jag bärettade allt för henne om varför jag var som jag var och varför jag ville synas men sa aldrig för mycket för hon tyckte oftast att rakblanden och alkoholen bara var patetiskt och att de bara inte kunde hjälpa. Hon tyckte jag skulle ta tag i allt men jag försökt förklara allt för henne men hon sa alltid saker som fick de att låta som att jag inte kämpade tillräckligt, att jag gav upp för lätt, att jag visade folk mer än dom borde veta, att jag borde hålla tillbaka för att de är saker folk inte ska veta men grejen är den att hon visste att jag hade dåligt självförtroende och var lätt sårad ingenting om mitt förflutna med uppväxten aller något. Så jag höll hellst tyst för henne. Hon bärettade för mig att hon börjat ta droger och om känslan hon fått uppleva, jag var nyfiken och ville också tästa men de tog ett tag. När vi slutade 8:an frågade hon mig om jag ville köpa en halva med henne. Vi möttes med pengar sen väntade vi på en kompis som kom och hjälpte oss att fixa. När vi väl hade fått vårat röka åkte vi till ett berg och satte oss och pratade och hon meckade den. Hon sa att hon tyckte de här skulle bli en kul dag och hon hade rätt. Först tog hon några blåss visade mig att jag skulle ta ungefär 3 korta  och hålla kvar röken en stund sen slapna av och blåsa ut. Jag kände hur hela min kropp sjunk i hop och jag blev avslapnad, jag sjunk i hop, kände mig lugn men glad jag tog tre till och pratade om hur mycke fint vi skulle göra i hop med de här varenda dag. Vi pratade massor men i en lugn ton ni låg på berget och solade och bara pratade och skrattade. Min första skrattnoja tog nog minst en halv timma innan den släppte, jag skattade som jag vet inte vad. Jag viste inte ens vart jag var för att jag skrattade så mycke och E skrattade åt mig lika länge hon. Det kändes som att vi ägde hela världen och att de var bara vi. Det förflutna fanns inte längre och vi levde bara i nuett och i de glada. Vi sa saker som blev roliga fast de inte var meningen att de skulle vara roliga. Allt var så roligt och allt så jävla skönt världen var fin och livet var underbart att leva. Jag älskade den dagen mest av alla mina dagar jag kan minnas. Vi pratade om problem och skrattade åt vad vi skulle göra för att ge igen. Våra problem blev homor. 2 tjejer på 14 år på ett berg som spred hela världen kärlek, de var vi de! När vi skulle gå hem sa hon att jag borde sova över hos henne men jag sa att jag inte kunde för brorsan skulle ta sudenten i morgon men att vi skulle ses i morgon igen och röka upp resten. Dagen efter vaknade jag kl 7 för att skåla chanpain med bröderna jag var helt seg och ville bara sova igen men jag tänkte att vi skulle få röka igen och jag log då. Runt kl 5 träffades vi igen och satte oss hemma hos E och meckade den här gången var hennes kille med och därför inte alls lika kul, vi kunde inte prata på samma sätt eller njuta ev känslan på samma sätt jag vet att vi båda kände lika dant men de var ändå skönt och jag njöt ändå. Jag blev trött eftersom jag bara låg i sängen och inte sa så mycke men några tankar fanns inte, jag låg bara och tänkte på hur känslan i min kropp just nu kändes och jag hade den där känslan av en bubbla runt mig. Att jag var okontakt bar och kunde klara allt i min bubbla. Jag var glad men trött och seg jag mådde bra i mina tankar men jag ville mest sova. Vi gick ner och rökte en till och jag blev pigg av den friska luften. Vi gick till en affär och skulle köpa godis och dricka. E hoppade framför mig sprallig och glad, hon sa att nu skulle jag få smaka på de godaste smakerna i hela mitt liv, jag log bara helt borta i min egna bubbla men njöt av livet. Ständigt tittade jag upp mot himmlen och tog ett djupt ande tag. De kändes som mitt lugn fick mig att kunna andas jag njöt av luften, doften, tanken, lugnet, och känslan av livet. De var skönt att gå, de kändes som världen gick i våger i takt med mina steg. När vi kom till affären köpte dom en stor cola och en stor påse nappar. Jag tog ett glas cola och jag kunde inte sluta dricka, jag satt fast och bara drack, kålsyran bubblade i min hals och jag kände hur allt kallt bara rann sakta ner i min halls och hela vägen ner till magen, jag kände smaken av socker och cola smaken var så stark som den aldrig varit de var den godaste colan i mitt liv. E och hennes kille skrattade åt mig och frågade om de var gått, jag log och sträckte fram mitt glas och dom fylde på de och sträckta fram påsarna med nappar. Jag tog 3 samtidigt i munen. Alla satt tysta i sina egna tankar och tuggade som uppslukade av smaken, de var enormt gått. Efter ett tag tittade E på oss och sen hennes kille och sen jag och sen dog vi alla 3 av garv för vi sågs å dumma ut. De var värt de på alla sätt och vi alla mådde bra men ingen orkade prata så specielt mycke. När vi fick ögon kontakt började vi oftast skratta och le åt att vi viste varandras känslor. Vi levde i ett lugn och glada och som världens mest livs njutare.  När jag somnade kändes de som sängen var moln och täcket var enormt lent och och jag somnade gette skönt. När jag vaknade gick vi ut och rökte en på morgonen igen och hela dagarna efter de här var vi benga på grönt eller brunt i 2 år .Inte en dag var jag inte beng och pengar var aldrig ett problem, de fanns alltid en lösning på pengar. gänget utvecklades och vi vart ungefär 10 stycken som umgicks och flummade jämnt.
 

*Min livshistoria del 5*

Allt har varit så långt åt hälvete under en så himla långtid att jag har slutat försöka se posetift på saker och ting. När jag började 6:an så började jag ta plats och säga vad jag tyckte. Jag ledsnade på att vara den gulliga lilla tjejen som alltid var så snäll för jag var inte värld att vara snäll mot de här livet för de förstorde mig och jag började därför förstöra det. Det blev en kamp inom mig om vem som kunde förstöra vem om jag kunde förstöra livet eller om livet kunde förstöra mig. Om livet skulle förstöra mig var de jag som var deprimerad, krossad och trasig. Om jag skulle förstöra livet var de jag som fuckade de, skrek och bråkade. Jag slutade leta posetiva saker utan började isället hitta negativa pland de posetiva. Var nog så gott som alltid neråt och om jag inte var neråt så var jag hög eller full, arg eller var med någon jag tyckte om. Jag började skära mig absolut inte för att jag ville ha uppmärksamhet utan för att jag ville dämpa allt som fanns inom mig. Jag ville se mig själv få ont och kanske till och med se mig själv bäras ut på bår en vackar dag. Jag ville hjälpa kroppen att gråta och så tyckte jag att de var fint. Efter att jag bytte skola så ville jag börja om mitt liv. Ville inte längre vara hon som var tyst och snäll jag ville visa alla att jag kunde säga ifrån. Medans alla mognade så blev jag fjortis i folks ögon. Sminkade bort mitt deprimerade ansikte, kastade stolar skrek och satt i koridorer utkastad av lärare med panik i kroppen. Jag skakade ofta spottade i korredoren slog i skåpen och dunkade huvudet i vägen när ingen såg. Satt offta inne på toaleterna för att missa lektionerna. Utnyttjade rakbladen på skolans toaleter för att låta adrenalinet försvinna i en svimmfördig dimma. Jag döljde problemen i mitt blod och trodde att ångesten skulle rinna ur min kropp på de sättet, jag såg hur folk tog efter och började skära sig, jag tyckte dom var irreterande som skulle visa att dom hade då så jobbigt och att de var så jävla synd om dom när dom hade en familj och de gick lätt för dom i skolan dom kanske hade en kille som sårade dom en gång men snälla vakna till livet och se någon gång hur andra hade de. Jag blev sur att dom visade sina sår, blev sur att dom försökte få upp märksamhet genom att visa sina sår för folk. De gjorde mig galen men jag sa inget. Folk viste att jag skärde mig och fjortisarna som gjorde det för att få uppmärksamhet kom ofta fram till mig och frågade om dom kunde få se mina sår eller om vi kunde gå in på toan och göra de tillsamans. Tyckte oftast bara att dom var dumma i huvudet och gick bara där ifrån. Hon som alltid hjälpte mig i förra skolan flyttade med mig till den här och hon sa att hon tyckte jag var för mycket hon slutade umgås med mig och blev sur på mig och träfade en ny kompis. På hennes födelsedag sa hon och hennes nya kompis att jag borde komma och dricka med dom jag kom och söp omottligt blev super full och hull på med alla men de gjorde dom 2 också. Okej dom höll sig till samma person men ändå. Dom hull på med folk dom träffade för första gången, jag hade inte sex med dom men de hade dom. Jag hade lånat pengar av E och hennes ny kompis så dagen efter blev dom arga på mig på att jag bärettade för en kompis till mig att E:s kompis hade sex med en kille där. Dom hotade mig och kom hem till mig mamma gav dom typ 200 tror jag vet inte men några dagar efter fick jag reda på att dom hade rymt från stan. Jag tänkte då för mig själv varför skulle jag vara för mycket om hon gjorde samma sak själv om inte änu värre. Jag gick inte till skolan på en hel termin jag ville inte se dom eller höra dom förnedra mig mer. Jag skärde mig, satt vid datan och hatade livet. Mamma började märka att jag inte gick till skolan och hon ville att jag skulle göra något om dagaran så hon lät mig vara på hennes jobb och jobba. Tillslut började skolan strata möten om att jag var tvungen att komma till skolan, jag kom dit efter 3:dje kallelsen sa ingenting och var osamarbets villig. Efter ett tag fick dom in mig i en klass med kanska 6 elever. Jag trivdes där. På rasterna satt jag vid datan var aldrig ute i skolans koredorer och de gick bra för mig i skolan var sammarbets villig och tyckte skolan var solig att gå till. Åt aldrig eftersom jag inte ville gå till matsalen men efter ett tag så skrev min kompis från klassen sms till mig och hon började stötta mig att vara i korredorerna bland alla elever men jag var rädd att bryta ihop av adrenalin atacker och få utbrått så vi gick ofta in på toeleten och jag började skära mig framför henne. Hon sa aldrig till någon vad hon hade sett hon hjälpte mig att skära ibland och skärde sig själv också ibland men oftast tittade hon bara på och pratade med mig så jag skulle bli lugn. satt offtast och grät och blundade så hårt att jag fick ont i huvudet, bet mig synligt i kinderna och dunkade huvudet i väggen bakom mig. Hon satt oftast på toa stolen och sa att jag skulle fixa att leva normalt snart. Jag var så arg på livet men att hon inte pressade mig men fanns vid min sida och trodde på mig fick mig att vilja fortsätta försöka. När hon såg att jag började slappna av satte hon sig på golvet och lät mig ligga med huvudet i hennes knä. Hon stök mig över pannan och gav mig papper som jag kunde torka bort blodet med. Hon lät mig ligga där ett tag sen hjälpte hon mig att fixa mitt smink och då skrattade vi offtast. Sen gick vi ut och då började oftast min lektion snart igen. Eftersom skolan trodde de gick bra för mig nu eftersom jag hadde H så fick jag inte vara kvar i den lilla gryuppen. Så jag började skolaka och ge upp hoppet om att klara allt.

*Min livshistoria del 4*

Nu har Min älskade bror börjat med droger jag är Hela tiden orolig för han. Han är sällan hemma kommer bara hemma när han vill ha pengar och har abstinens. De blir alltid ett helvete. Gömmer mig oftast i mitt rum eller går ut för jag vill inte se vad han gör längre. Han hotar sin bror med att hugga han, spottar på mamma, han skriker och helvetet i mitt huvud är kaos. Jag vill att han ska komma hem för när han är borta är jag rädd att han ska dö och försvinna bort från mig. Han är ju ändå en av mina favorit bröder. Försvinner han så vill jag aldrig mera leva.. Men när han väl var hemma så hade han såna grova avtändningar så jag var rädd för han. Visste inte vad jag vill längre, om jag vill ha honom borta eller hemma.. men viste att jag ville att han skulle bli snäll igen och krama om mig och de ville han också. Kommer ihåg en gång då han kom hem och grät och sa att han vill på behandling. Mamma sökte hjälp men vi fick ingen hjälp på väldigt lång tid. Hans avtändningar och abstinenser blev bara värret och värre. Han slog sönder allt i hans närhet, efter att tag fanns de inte mycke kvar, han skulle hugga sin egna bror och vill värkligen ha hjäl han. Han var omöjlig att få kontakt med hela han och hans känslor vart helt borta. Jag tyckte synd om mamma som först blivit av med sin pappa och blivit misshandlad av 2 av sina killar och ni får en sån som ska ta droger och förstöra hela huset. Tyckte också synd om min bror som hull på och bli dödad och faktist om han som tog droger också för jag visste att han inte ville de här, visste att han ville han hjälp men att socielen inte gav han det, visste att de här var drogernas fel och att han var beroende och inte kunde styra abstinensen. Han misshandlade och rånade min lotsas pappa och då blev han intagen av polisen och plaserad på behandlings hem. Det är de bästa som har hänt han och mig och förmodligen alla i hans närvaro. Hade han dött eller dödat någon annan som jag tyckte om så skulle jag också dött. Jag kan inte leva utan han, han är de bästa som han hänt mig och jag vill aldrig igen att han ska råka illa ut. Han är alltid den som förstår mig och kan få mig att andas av sina kramar men nu får jag dom sällan längre för jag vågar inte längre visa min sorg för han.

*Min livshistoria del 3*

Nu flyttade pappa till en stad 30 min ifrån våran stad. Han kom alltid och hämtade oss med bil och de innebar att de blev längre tider hos pappa, de blev hela lov istället för en helg i veckan. Min syster började sluta hänga med men jag vågade inte säga nej mer och min syster viste att jag inte vågade säga nej men ändå lät hon mig åka själv. Jag såg det som ett stort svek av henne och slutade prata med henne också, gjorde bara vad hon sa och gav henne korta svar på de hon vill prata om, jag lät henne belasta mig med sina tankat men jag pratade aldrig med henne om mina för jag var arg på henne. Den här lägenheten var större hade en stor hall, åt vänster hade vi en stor spegel vägg och till höger om speglarna en dörr in till ett sov rumet, rakt fram från ytter dörren hade vi toalet och till höger av toaleten hängde vi jackor och skor, till höger om ytter dörren var de en garderåb och gick du ännumer åt höger var de vardags rum och om du då tittade åt vänster var de en balkång och en dörr in till ett fint kök. Det var en rymlig lägenhet och de var fint. De jag gillade mest var toaleten den hade badkar och den var stor och rymlig. Jag badade i timmar och kände mig trygg för jag kunde låsa dörren och fick tvätta mig själv. En kväll kommmer jag ihåg så väl. Jag var max 9 år och låg i loft sängen och sov och vaknade av pappas händer på min kropp. Han smekta mig över mina bröst och mig mage och neråt innan han kom för långt ner vände jag mig mot väggen i panik. Han tog tag i min arm och vred tillbaka mig och hull kvar. Jag var 9 år och hade inga muskler alls, kunde inte göra något motstånd och inte vågade jag häller. Han smekte mig ner mot fittan. Han lät hans fingrar krossa min själv känsla för alltid. När han tittade upp och fick ögon kontakt med mig tror jag att han blev rädd för han slutade då och la sig mot andra hållet. Han hade tagit av mig mina trosor och för att komma ner från sängen var jag tvången att klättra över hans huvud. De kändes hemskt att han skulle kunna trycka upp ett finger om han ville och att han bara tittade kändes hemskt. Jag klättrade snabbt ner och in i badrumet ville inget hällre än att åka hem men jag viste ingenting om den här staden och kunde inte ta tåg för jag viste inte hur man gjorde eller vart de låg. Jag var så arg på min syster att hon inte var här och kunde hjälpa mig de gjorde så ont i mig så jag gick sönder. Jag ville ringa mamma och be henne hämta mig men jag vågade inte för trodde pappa skulle göra de värre för mig då. Näste gång som jag kom till pappa hade han skaffat en tjej som var polsk och tjock och hade ett barn och en hund. Hennes barn var utväckling stört men jag gillade han, jag kunde säga saker till han för han gillade inte häller pappa och deras hund kunde få mig att andas ut eftersom då fick jag gå på promenader och komma bort från hemmet. Pappa och den här tjejen hade ofta sex framför mina ögon och de gjorde min äcklad och jag blev rädd för sex jag hatade den här tjejen för hon förstörde allt lite extra mycke. Varige natt när vi skulle sova hade jag skräck av att jag skulle behöva hör dom ha sex. Jag vill inte. Varige gång jag kom hem så grät jag på kvällen i mammas famn, jag sa att de var för att jag saknade pappa men de var de värkligen inte kunde bara inte säga vad de var för. Efter några månader gjorde den här tjejen och pappa slut och hon ringde till mamma och sa att hon var rädd att han kunde ha skadat mig och min syster efter de åkte jag inte dit mer. träffade kanske pappa 3 gånger tillsamans med en kompis eller min bror eller med min syster men sov aldrig med han igen. De kändes skönt.. Jag trodde då att hellvetet hade gått över att jag skulle få leva normalt igen men jag hade så fel, så fel..

*Min livs historia del 2*
Kommer inte ihåg så mycke från själva flytten men kommer ihåg hans etta han bodde i ett trapphus som var ett rött tegel hus, på en av balkångerna var de en stor åbro skylt som fortfarande sitter kvar. De var precis mitt emot en skola och de fanns en kyrkogård där, På den skolan och kyrkogården brukade jag och min syster leka. På skolan fanns de någon båt som vi ofta lekte i och på kyrkogården lekte vi oftast kull men vi fick bara gå och kyrkogårdar består ju på ett ungefär av laburinter, vi fick bara gå åt ett håll på vägarna fick aldrig vända och gå åt andra hållet om vi inte mötte någon annan människa eller någon kyrkogårdsgubbe. Vi fick inte prata bara lösa oss ut ur laborinterna och gå och kulla varandra. I lägenheten fanns de en hall som var trång, i halle var de en pytte liten toalet, fanns ingen dusch, lite längre fram var de ett vadagsrum med ett stort fönster ut mot vägen. Åt höger stod de en tjock tv och åt vänster en hörn soffa som delade av rumet, bakom hörn sofan hade han en loft säng och under sängen stod de en dator, sen fans de ett bord framför soffan. Åt vänster längt mot fönstret var de en smal dörr och där inne fanns de en liten kokvrå. Vi duschade i källaren oftast själva men ibland kom de ner en till familj, de var obehagligt tyckte jag även fast jag var liten och inte hade något att visa på min kropp så var de ändå obehagligt när pappa tittade på oss när vi duschade, jag ville hällst vänta tills vi kom hem så jag kunde duscha hemma men han tvingade oss alltid att duscha. Sa att vi inte kunde gå runt och vara smuttsiga. Han frågade alltid mig om jag värkligen hade skjölt rent mig ordentligt och sprutade vatten på mig igen och drog med sina händer på mina bröst och mellan mina ben jag kände mig obekväm men var ju alltid hon som aldrig sa ifrån så jag grät inte ens. Han sa att han var tvungen så de inte skulle börja klia på min kropp eller att jag skulle få ont när jag kissade. Visst var de sant men han kunde sagt att jag skulle göra de själv. På vinden lekta jag och min syster ofta, mins inte riktigt vad vi lekte men vi var alltid dör iaf de lycktade värkligen vind där och jag gillade den doften, jag var inte rädd där vilket är konstigt när jag tänker efter för vindar är läskiga. På nätterna när vi skulle sova låg pappa ofta och tittade på porr, Porr där gubbar våldtog små tjejer i typ min ålder. Som 7 åring med en full pappa i en pytte liten lägenhet och inte kunna gömma sig och vakna av folk som hade sex och se de brutala som hände på tven gjorde mig rädd. Min syster frågade en gång om han kunde stänga av men då blev han arg så jag frågade aldrig.. De var i den här lägenheten som typ 7 åring jag började skade mig själv på riktigt. La ofta hande på spis platten eller stod på toastolen och droppade tvål och vatten på den för att utmana att kunna hålla balansen, ramlade 4 gånger och alla gångerna fick jag hjärnskakning. Jag hoppades att jag skulle dö eftersom jag alltid fick åka till sjukhuset men jag dog aldrig. Det var alltid jag och min syster som lagade mat, diskade och kastade alla ölburkar från bordet. En gång vill pappa hämta mig fast de inte var hans vecka och ha mig och mamma frågade om jag ville åka dit var igentligen rädd att säga nej men jag gjorde de för jag ville ju inte och de var inte hans tur att ha mig. När mamma, jag och mina bröder satt och åt så kom han hem till oss och han började skrika på mamma att hon skulle ge fan i att säga dumma saker till mig om han för han var min pappa och jag skulle vilja vara hos han. Han antog att de var mammas fel att jag inte ville vara hos han man de var inte. Mamma har aldrig sagt något dumt om han till mig. Han tog tag i min arm och sa att vi skulle gå och då ställde sig mamma upp och slet min arm ur pappas hans hand. Hon sa att han inte fick ta mig för att jag hade sagt nej och de var inte hans tur. Då misshandlade han mamma framför våra ögon för första gången. Han slog henne och kastade stolar, skrek duumma saker till henne, jag stod bara där och skrev sluta i panik trodde åter igen att mamma skulle dö jag skrek MAMMA 1000 gånger. För mig kändes de som en evighet innan de tog slut men de var nog inte så långtid men för mig var det de. Den skräcken var så stor att de kändes som att mitt hjärta satt i halsen och jag tror att allt blod frös till under den tiden. Min älsta bror stälde sig upp och tog en kniv och riktade den mot pappa och sa att om han skulle visa sig här igen då skulle han få se vad smärta var. Det uppstod en tystnad som var skrämmande och pappa tittade sig runt på oss barn med chochade ögon som att han inte viste att vi var där, han vände sig om och gick ut igen. Alla vi barn försökte hjälpa mamma men hon stängde bara oss ute och gick och grät i sitt rum i ensamhet. vi alla barn satt bara där i köket och pillade i maten och ingen sa något. Efter en långstund sa jag bara jag hatar honom och sköt bort tallriken och lutade mig över bordet och lät tårarna rinna. Tänkte att de var mitt fel för att jag sa nej åt att åka dit och tänkte att mamma var arg på mig eftersom de här var mitt fel jag tyckte att jag borde bli straffad eftersom jag gjorde så mamma fick ont, jag visste ju att pappa var tvungen att tro att jag tyckte om han för annars blev de så här.. Varför sa jag nej? jag borde ha sagt ja.. Jag svek mina bröder och gjorde så dom fick problem. Dom som alltid gjorde allt för mig och skyddade mig dom gav jag problem eftersom jag hade min pappa.. jag var kanske 8 eller 7 år och såg mig redan som ett problem på alla sätt. Jag började här att bli så tyst ingen kom åt mig och därför tyckte alla att jag aldrig sa något gjorde bara som man sa och var aldrig i vägen jag var "en sån fin flicka" jag var arg på dom orden men jag sa ingen jag var ju arg på allt igentlig.

*Min livs historia del 1*

Jag har alltid bott i ett område som folk brukar kalla för orten idag. Där är det mycket kriminellt som händer vi bodde i ett hus på botten plan och hade ute plats, kommer i håg att staketet var rött och vi hade blommor i en rabbat på en utan längorna vid staketet, på den gräsmattan brukade jag bada i en blå skur balja jag var så litet att jag fick plats i den och jag kommer fortfarande i håg de, jag var 4 år gammal men jag kommer ihåg de.. jag ler när jag tänker tillbaka på de, det var verkligen fina ställen och minnen. Det var super trångt i baljan men jag badade gärna där ändå, klämde mer än gärna i hop mig i den eftersom jag kände mig stor då och så skrattade alla åt mig och tyckte jag var söt och jag tyckte om de. Utanför våran lilla ute plats var de en cyckel väg och när jag hjälpte mamma att vattna gräsmattan så brukade jag spruta ner dom som cyklade eller gick förbi. Jag tyckte de var roligt även fast mamma blev arg. Sen flyttade vi där ifrån.. Kommer ihåg hur vi åkte fram och tillbaka med grejer genom hela staden och den bilresan. Jag tyckte de var tråkigt, jag trivdes bra där. Vi flyttade in till ett ställa där de bara bodde gamlingar eller barnfamiljer, ett sånt där ställa med bara svenskar och där alla trodde att deras barn var änglar. Våran familj passade aldrig in där enlig mig, det var här hellvetet skulle börja. Fick ständigt klagomål att mina bröder hade gjort de ena och de andra, visst de meste hade dom gjort men inte allt men eftersom vi var dom ända som kom ifrån ett sånt ställa som var så stökigt så var de bara mammas barn som gjorde fel. De var hur mycket skit snack som helst där, alla snackade skit om alla och hatade varandra men när dom träffades så skulle dom ändå krama varandra och säga att dom saknat varandra. Mamma hade aldrig några riktiga vänner i de området och inte jag häller. Det var en familj som bodde i dörren bredvid oss. dom hade 2 barn i min ålder och 2 i mina brörders ålder. Jag fick bra kontakt med små tjejerna och den ena av dom var Ö (hon som bad mig dö förut). Vi har varit vänner sen den här tiden och hon har sett allt jag varit med om.. I skolan var de blandade typer både från mitt område och ifrån lite mera getto ställen. Var helt blandat med svenskar och utländska. Mina bröder var fört farande dom som syntes mest och kom från stället som man var hög ljud på och gjorde dummast saker. Jag var ett mirakel barn eftersom mina brödder var så galna och dumma och jag så snäll och lugn. Mina bröder fick skit medans jag aldrig sa något och bråkade aldrig, jag var alltid tyst i skolan, lekte för mig själv, bad aldrig om hjälp, började gråta när jag inte förstod för jag kände mig dålig. Grät tyst och lät bara tårarna rinna, var rädd att någon skulle se och ville helst bara gå ut, men då skulle jag ju ha varit en dum flicka som gick ifrån lektionen och de fick jag inte. Jag var inget problem för lärarna utan bara för mig själv och jag hull allt jag tyckte inom mig så därför var jag deras favorit, men jag hatade dom för jag visste att de var så. Jag gick aldrig ens på toa på en lektion fören jag började 4:an. Då började jag och Ö gå till skolan tillsammans. Vi pratade om allt, skämdes aldrig för något gjorde allt med varandra och började tjuvröka på vägen till skolan. Hon visste hela mitt liv och varför jag var som jag var. Hon var den ända som kunde få mig galen, rörde någon henne så hade den personen varken känslor eller ansikte kvar för då hade jag krossat den människan. Jag var aldrig rädd för någon för jag visste att om någon var dum så sa jag de till mina bröder och alla var rädda för mina bröder och alla visste att när de gällde mig så gällde de folks liv. Mina bröder gjorde allt för mig. Även fast jag var en sån lugn tjej och lekte häst på skolgården var aldrig rädd att någon skulle mobba mig och jag var tyst och tillbaka dragen så var jag bästa kompis med den bråkigaste tjejen i klassen. När hon skrek och kastade saker kröp på golvet och slog i dörrar så kunde jag titta på henne och le. Hon var den som släppte ut allt som jag ville släppa ut jag tyckte om henne för att hon vågade, om hon såg mig gråta på en lektion kom hon oftast och hjälpte mig till rätta eller så startade hon ett mega helvete för att hon tyckte att läraren behandlade mig fel. Läraren sa att jag inte störde mig på de och att jag var en sån fin flicka och att hon borde varit mera som mig men E straffade aldrig mig för att jag inte sa emot. Hon visste varför hon tittade mig i ögonen och kunde se att jag ville men inte kunde. Hon visste att de var jobbigt hemma, om hennes bröder och mina bröder hade pratat och hon hade hört eller om hon bara fattade, de vet jag inte. Hemma vaknade jag ständigt på nätterna och hörde skrik och bråk. Låg alltid kvar i sängen och vågade inte gå ut och kolla vad som hände. Jag förstod aldrig, men jag var rädd och visste att de inte var något fint som på gick där utanför min sovrums dörr. En gång när allt hade lugnat ner sig och jag behövde gå på toaletten så gick jag upp och såg mamma sitta i soffan. Först blev jag rädd och trodde hon var ett spöka eftersom de var så mörkt, jag såg bara hennes kondukturer i hop krupen i ett hörn av soffan. Jag gick fram till henne och såg att de rann tårar på hennes kinder, det droppade som floder men hon lät inte, tårarna rann bara. De gjorde ont att se mamma gråta, jag frågade henne varför hon grät men jag fick bara att inget hade hänt till svar. Jag hade ju varit vaken innan och hört bråken men jag sa aldrig de frågade bara igen då skakade hon på huvudet och bad mig gå och sova, jag sa att jag inte ville sova då blev hon irreterad och sa att jag var tvungen, jag försökte krama mamma men hon ville inte. Jag gick till toaletten och kissade och började gråta, satte mig under handfatet och gömde ansiktet i knäna, bet mig på knäna för att vara tyst så ingen skulle höra att jag grät. När paniken släppt och jag kunde andas utan att låta så gick jag ut igen, mamma satt kvar så jag stannade vid min dörr och tittade på henne i hop om att hon skulle se att jag ville att hon skulle komma och sova med mig men fick bara till svar "gå och sov nu!" så jag gick in i mitt rum tyst och lydig och grät. En annan gång när jag kanske var 6 år vaknade jag igen av att mamma och pappa bråkade jag visste då att mamma inte mådde bra och var arg på pappa. Jag öppnade dörren och såg pappa satsa ett slag mot mammas ansikte sen släppa henne så hon föll ner med huvudet i trappan och full förmodligen av svimmad änu längre ner i trappan, de vet jag inte med de låter öppen bart... jag stängde så fort jag kunde så inte någon skulle se att jag sett. Sprang in i min garderob och gömde mig och grät ville helst skrika av panik för vad jag sätt men visste att jag var tvungen att vara tyst så jag var de. Lät paniken skaka i kroppen och bet i mig själv för att dämpa paniken av att vilja skrika, jag trodde mamma var död den gången. Resten som har hänt under tiden pappa bodde med oss har jag förträngt.