*Min livs historia del 6*
Jag blev med tiden kompis med E igen och vi började prata och umgås igen. Jag bärettade allt för henne om varför jag var som jag var och varför jag ville synas men sa aldrig för mycket för hon tyckte oftast att rakblanden och alkoholen bara var patetiskt och att de bara inte kunde hjälpa. Hon tyckte jag skulle ta tag i allt men jag försökt förklara allt för henne men hon sa alltid saker som fick de att låta som att jag inte kämpade tillräckligt, att jag gav upp för lätt, att jag visade folk mer än dom borde veta, att jag borde hålla tillbaka för att de är saker folk inte ska veta men grejen är den att hon visste att jag hade dåligt självförtroende och var lätt sårad ingenting om mitt förflutna med uppväxten aller något. Så jag höll hellst tyst för henne. Hon bärettade för mig att hon börjat ta droger och om känslan hon fått uppleva, jag var nyfiken och ville också tästa men de tog ett tag. När vi slutade 8:an frågade hon mig om jag ville köpa en halva med henne. Vi möttes med pengar sen väntade vi på en kompis som kom och hjälpte oss att fixa. När vi väl hade fått vårat röka åkte vi till ett berg och satte oss och pratade och hon meckade den. Hon sa att hon tyckte de här skulle bli en kul dag och hon hade rätt. Först tog hon några blåss visade mig att jag skulle ta ungefär 3 korta  och hålla kvar röken en stund sen slapna av och blåsa ut. Jag kände hur hela min kropp sjunk i hop och jag blev avslapnad, jag sjunk i hop, kände mig lugn men glad jag tog tre till och pratade om hur mycke fint vi skulle göra i hop med de här varenda dag. Vi pratade massor men i en lugn ton ni låg på berget och solade och bara pratade och skrattade. Min första skrattnoja tog nog minst en halv timma innan den släppte, jag skattade som jag vet inte vad. Jag viste inte ens vart jag var för att jag skrattade så mycke och E skrattade åt mig lika länge hon. Det kändes som att vi ägde hela världen och att de var bara vi. Det förflutna fanns inte längre och vi levde bara i nuett och i de glada. Vi sa saker som blev roliga fast de inte var meningen att de skulle vara roliga. Allt var så roligt och allt så jävla skönt världen var fin och livet var underbart att leva. Jag älskade den dagen mest av alla mina dagar jag kan minnas. Vi pratade om problem och skrattade åt vad vi skulle göra för att ge igen. Våra problem blev homor. 2 tjejer på 14 år på ett berg som spred hela världen kärlek, de var vi de! När vi skulle gå hem sa hon att jag borde sova över hos henne men jag sa att jag inte kunde för brorsan skulle ta sudenten i morgon men att vi skulle ses i morgon igen och röka upp resten. Dagen efter vaknade jag kl 7 för att skåla chanpain med bröderna jag var helt seg och ville bara sova igen men jag tänkte att vi skulle få röka igen och jag log då. Runt kl 5 träffades vi igen och satte oss hemma hos E och meckade den här gången var hennes kille med och därför inte alls lika kul, vi kunde inte prata på samma sätt eller njuta ev känslan på samma sätt jag vet att vi båda kände lika dant men de var ändå skönt och jag njöt ändå. Jag blev trött eftersom jag bara låg i sängen och inte sa så mycke men några tankar fanns inte, jag låg bara och tänkte på hur känslan i min kropp just nu kändes och jag hade den där känslan av en bubbla runt mig. Att jag var okontakt bar och kunde klara allt i min bubbla. Jag var glad men trött och seg jag mådde bra i mina tankar men jag ville mest sova. Vi gick ner och rökte en till och jag blev pigg av den friska luften. Vi gick till en affär och skulle köpa godis och dricka. E hoppade framför mig sprallig och glad, hon sa att nu skulle jag få smaka på de godaste smakerna i hela mitt liv, jag log bara helt borta i min egna bubbla men njöt av livet. Ständigt tittade jag upp mot himmlen och tog ett djupt ande tag. De kändes som mitt lugn fick mig att kunna andas jag njöt av luften, doften, tanken, lugnet, och känslan av livet. De var skönt att gå, de kändes som världen gick i våger i takt med mina steg. När vi kom till affären köpte dom en stor cola och en stor påse nappar. Jag tog ett glas cola och jag kunde inte sluta dricka, jag satt fast och bara drack, kålsyran bubblade i min hals och jag kände hur allt kallt bara rann sakta ner i min halls och hela vägen ner till magen, jag kände smaken av socker och cola smaken var så stark som den aldrig varit de var den godaste colan i mitt liv. E och hennes kille skrattade åt mig och frågade om de var gått, jag log och sträckte fram mitt glas och dom fylde på de och sträckta fram påsarna med nappar. Jag tog 3 samtidigt i munen. Alla satt tysta i sina egna tankar och tuggade som uppslukade av smaken, de var enormt gått. Efter ett tag tittade E på oss och sen hennes kille och sen jag och sen dog vi alla 3 av garv för vi sågs å dumma ut. De var värt de på alla sätt och vi alla mådde bra men ingen orkade prata så specielt mycke. När vi fick ögon kontakt började vi oftast skratta och le åt att vi viste varandras känslor. Vi levde i ett lugn och glada och som världens mest livs njutare.  När jag somnade kändes de som sängen var moln och täcket var enormt lent och och jag somnade gette skönt. När jag vaknade gick vi ut och rökte en på morgonen igen och hela dagarna efter de här var vi benga på grönt eller brunt i 2 år .Inte en dag var jag inte beng och pengar var aldrig ett problem, de fanns alltid en lösning på pengar. gänget utvecklades och vi vart ungefär 10 stycken som umgicks och flummade jämnt.
 

Klockan är natt och min panik börjar sprida sig i kroppen..
Jag vågar åt igen inte sova, jag känner hur klumpen i halsen växer. Snart börjar skolan och de gör så ont att tänka på de jag vill aldrig gå dit igen. Jag vill allvarligt spy just nu. Jag vill stoppa en nål i min hals och spräcka betång stenen som pildades på 2 sekunder.  Helda dagen igår blir de ju eftersom kl är efter 12 så hade jag ont i magen den där känslan av oro i magen hela tiden. Var ska jag ta vägen paniken blir bara större och de gör bara ondare och ondare i hallsen av panik som på bara några sekunder blir större och större.. Jag vill ha någon förstående i min närhet just nu. Jag vill ha han den där killen som lämnat mig han med katt ögon. Han som kom in till mig på toaleten när jag låst in mig av skräck. Han som jag bärettade för att jag hade lotsas kompisar och han som inte skrattade utan sa att jag kunde klara mig bra på de att jag kunde få bra självförtroende genom att ha lotsas kompisar. Jag vill ligga i hans famn och få prata ofattbara och konstiga känskor nu men han hoppas just nu på att jag är död. Jag är förtfarande liv rädd för att höra folk ha sex och just nu ekar de stönande ljud i mitt huvud. Jag vill bara kräkas och försvinna.  Jag orkar inte bita i hop mer av paniken jag kommer att spy snart. Låt mig bara få tillbaka killen som jag inte var rädd för och kunde se en framtid med eller så skicka ner änglar som kan hämta mig för jag klara inte av rädslan av livet mer. Jag orkar inte jag vågar inte leva mer. Jag har så ont i magen att de känns som att allt bara vrids runt till en knut som någon bara drar åt hårdare och hårdare. snälla varför får inte jag vara trygg? Varför ska just jag behöva bli behandlad och gå igenom allt de här som jag gör och får höra hela tiden. Snälla jag orkar värkligen inte. Vad är de jag har gjort som gör att den här världen vill straffa mig? snälla säg de jag kan inte förbättra mig utan att veta vad de är jag ska förbättra snälla hjälp mig inte att få mer sorg och smärta hjälp mig att få ett liv att vilja leva. Men hur kan man få ett liv och vilja leva igen om man är rädd för allt livet kan erbjuda?  jag tror aldrig jag kommer att kunna leva normalt.