Sitter just nu med paniken skrikandes i hela kroppen!

Jag hatar den här känslan.. Lever värkligen alla på det här sättet? Har alla den här panik känslan om dagarna? jag har så sjukt mycket frågor som jag aldrig får svar på.. Jag har en klump av gråt i min hals dagligen som jag vill spräcka men inte fan vet jag hur jag ska göra.. Jag skakar som ett djur och vill meste bara rymma från världen. Lägga min under täcker och gråta och skrika ut min rädlsa för att gå utanför dörren.. Att bara gå ner för trappan ger mig en panik känsla i hela kroppen. Jag är rädd, Rädd för världen, rädd för mig själv, rädd för er andra, rädd för era blickar, era ord, eran smärta. Jag vill inte mer. Shit snälla låt mig andas normalt! Bara en dag snälla de är allt jag kräver! En dag utan rädsla! En dag! Är de så mycke begärt?

Vad har jag gjort för att förkäna de här? Jag har aldrig sett mig själv som elak men ända känns de som att jag blir straffad på något sätt eller måste straffas. Kan någon bara bäretta vad de är jag har gjort?
Jag vill ha en vän som vet om min panik en som kan hjälpa mig och vet allt om mig. Någon jag inte behöver dölja något för, någon som plockar upp mig när jag faller och någon jag inte behöver vara rädd för att visa mina psykoser för, någon som vet hur hon ska göra när jag fastnar och någon som värkligen kämpar.

Det är något jag vill men jag vet att en frisk männsika inte kan stå ut med mina atacker hur länge som hällst, jag förstår att dom tröttnar och sviker mig, dom förstår ju faktist inte vad de är jag går igenom men de skulle vara så skönt om de fanns en mirakel människa. En vän och ingen som ser mig som sitt arbete. Det är nog värkligen min allra högst dröm.

Jag skakar och de känns som hela jag ska expladera av rädsla. Jag känner mig som en glas vas som står på kanten och balanserar och jag är så sjukt jävla rädd för att ramla ner för kanten. Mitt tunna glas klarar inte av den smällen. Det är omöjligt att jag inte går sönder och ingen kommer orka limma ihop glas splittret, dom kommer bara soppa upp de och kasta de i sopporna eftersom de blir såna tunna glas flisor och ingen orkar limma sånt. inget annat än ett miraker kan rädda mig. Att någon snäll männsika flittar på vasen så jag inte står så nära kanten och flyttar den hela tiden även fast den åker tillbaka eller att någon fångar mig i luften och håller i mig hela tiden. Vi alla vet att ingen orkar med något sånt.

svara på frågan:

Om du hade en vas som alltid hull på att ramla ner. Hade du då orkat att flytta tillbaka den hela jävla tiden eller hade du orkat bära den i dina händer dagligen?

Jag tror att ditt svar är nej, att du inte hade orkat något av de. Du hade kastat den där vasen i väggen tillslut, om vad du än gjorde så var de inget som fick den stabil.

Har jag inte rätt?

 

Maggie

21 augusti 2012 23:11

Hej gumman!
har nu skrivit ett inlägg om dig på min blogg (alltså om din blogg) har bett folk gå in och läsa, har även gillat din blogg på facebook!
skall ni länka den på sidan i min blogg du vet under där de står bloggar.
har även bett min kompis att skriva om din blogg och länka den i hennes blogg så de kommer hon göra någon dag fram över så den kommer ut ordentligt!
många kramar din vän Maggie

http://metrobloggen.se/1417

johanna

22 augusti 2012 15:12

Vad glad jag blir!
Jag är så glad att jag har dig min vän!

 

maggie

22 augusti 2012 11:50

Jag ser dig inte som ett jobb! Jag finns för dig det vet du!
Bara ett mejl bort.
Stöttar dig så gott jag kan och skulle alltid fånga upp dig hur många gånger du än behöver det!

För jag vet själv imte vad jag gjort utan mina vänner som fångat upp mig varje gång jag varit nära kanten, eller hur jag överlevt om inte dem limmat ihop mig!

Jag finns för dig. Jag vill vara din vän och jag sviker dig aldrig! Jag lovar

Kramar maggie

johanna

22 augusti 2012 15:18

Du får mig nästan att gråta av lycka! Jag är så himla glad att jag hittade dig. Du är verkligen någon som finns där och någon som verkligen inte sviker. när jag hade mina självmords tankar och skrev till alla mina vänner som kännt mig hela mitt liv och bad om hjälp så svek dom, men du som bara kännt mig en kort tid fanns kvar du stöttade du försökte så gått du kunde och jag uppskattar de så stort. Om jag kunde göra någonting för dig som tack så skulle jag gjort allt du bad mig om för du är värld de. jag hoppas verkligen att vår kontakt stannar kvar länge. Du är en enormt fin tjej maggie glöm aldrig de!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag förstör allt för han.. Jag älskar han så otroligt jävla mycke och jag vill inte göra han illa på något sätt men nu har jag krossat hela hans värld. När en kille är så rädd att tjejen blir orolig för om han kommer lämna livet då undrar jag hur l...

Förlåt att jag inte skrivit inlägget som jag snackade om förut men jag orkar inte ta upp allt de där igen.. Nu är allt så långt åt hällvetet de kan bli.. Är förmodligen gravid igen och jag fattar inte hur de gick till för jag äter p-piller och jag ha...

Igår pratade jag med en kille och jag råkade bäretta om de där med våldtäckterna men de blev på så grymt fel sätt.. Jag sa ord som värkligen får hela sitvationen att låta som de värkligen inte var.. Jag sa de inte för att jag ville ljuga om de utan j...

Förlåt för alla stavfel och allt men orkar inte läsa igen texten och rätta.. *Livsihistoria* Det var en gång som jag och Ö och hennes kille skulle supa. Ö's killes kompisar skulle komma över. Dom kom in och ena kille hällsade på oss, han tog o...

Jag hatar den här världen, jag vill inte leva mer. Jag vill vill självja alla mina piller samtidigt och bara lämna er men jag vågar inte och sen vet jag att de inte funkar häller men tåget är inte långt bort och de vet jag att de funkar men jag är fö...