Jag förstör allt för han..
Jag älskar han så otroligt jävla mycke och jag vill inte göra han illa på något sätt
men nu har jag krossat hela hans värld.

När en kille är så rädd att tjejen blir orolig för om han kommer lämna livet

då undrar jag hur långt de här kommer gå..
Jag kan inte liva med han död och jag kan inte leva med mitt barns död utan den killen som stöd..

Förlåt att jag inte skrivit inlägget som jag snackade om förut men jag orkar inte ta upp allt de där igen..

Nu är allt så långt åt hällvetet de kan bli.. Är förmodligen gravid igen och jag fattar inte hur de gick till för jag äter p-piller och jag har skötit dom så allt känns så jävla omöjligt men jag mår så sjukt illa hela tiden och jag har ont i magen och springer och kissar hela tiden, är sugen på allt men kan inte äta, har sånna sjuka humörsvängningar och allt i kroppen känns så sjukt konstigt som att man är sjuk fast man inte är sjuk. Allt är fan åt hällvete och jag kommer inte göra abort om jag är gravid. Jag vägrar gå igenom de där en gång till jag gör de verkligen inte och när jag berättade för han att jag känner så här så blev han så arg. Jag grät som ett djur och han sa att allt var mitt fel, att jag bara skapade problem att jag lovade ju att jag sköt allt och de gjorde jag ju men nej att p-pieller skyddar är endast bullshit om jag är gravid nu.

Jag vet att jag kan fixa de och jag kommer klara av att ta hand om barnet själv så jag ska göra de men jag blir så jävla arg på att idioten bara sitter och trycker i mig att jag förstör hans liv och bara ställer till med problem att de bara är han som mår dåligt och allt. Hur fan kan man säga så? Det var ju fan han som sa ja till att ha sex med mig. Jävla kåta hund klaga inte på mig bara för att du inte kan tacka nej! Han sa till mig att hur fan tänker jag och hur fan hade jag tänk ta hand om att barn när jag inte ens har jobb och inte ens kan ta hand om mig själv, men jag kan ju fan ta hand om mig själv bättre än vad han kan! Jag sitter ju iaf inte och knarkar bort mitt liv och jag går iaf i skolan och gör någonting så jag kan ju fan iaf ta hand om mig själv bättre än vad han kan! Fan allvarligt jag trodde värkligen jag skulle få ett samtal där han sa förlåt för allt han sa men nej även fast jag skrev sms om hur hårt de tog så verkar han vara stolt över vad han sa.. Fan hur fan tänker killen? tänker killar alls?
Jag sa till han att jag kanske kan ta bort de om han lovar att ställa upp den här gången men han vill bara bli av med barnet och mig och ofta han själv tror att jag vill ta bort de om han inte kommer ställa upp för mig sen? asso allvarligt vad är de för fel på människan? som om jag ska ställa upp för han och göra någonting jag är emot och ha ont och spy och nej usch sen inte få någonting för de? vad tror människan? nej allvarligt jag har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv inte ens när jag blev våldtagen. Den här människan gör mig riktigt illa säger jag bara..
Ska de här barnet dö så ska jag också dö.. då blir min abort framför tåget och då hoppas jag att han blir glad för de är ju så han säger att han vill ha de! han vill bli av med mig och barnet.. Jag kan fan inte tänka längre..

Igår pratade jag med en kille och jag råkade bäretta om de där med våldtäckterna men de blev på så grymt fel sätt.. Jag sa ord som värkligen får hela sitvationen att låta som de värkligen inte var.. Jag sa de inte för att jag ville ljuga om de utan jag sa de mer för att jag kortade ner sitvationen och kanske inte fick orden på rätt plats och då blev meningarna så jävla fel. Jag skäms så grymt mycke eftersom jag kanske borde ha bärettat de när tillfället var mer passande men jag uppnade käften när de tilloch med var andra personer där.. dom kallade mig för äcklig när jag bärettade att pappa hade våldtagit mig.. men eftersom de blev som de blev så vill jag skriva ett in lägga här på bloggen som bara heter våldtagen.. det kommer vara grymt jobbigt att skriva om allt.. men jag måste få fram hur allt gick till, hur sitvationen hos pappa var och varför jag igentligen valde att sälja sex och varför jag inte tog min kompis ord på alvar när hon bad mig aldrig göra de igen.. de är mycket jag har missat i dom andra inläggen de är min uppväxt men de är mycket som jag har förträngt som har kommit fram nu när jag börjat skriva här och de är bra för om jag inte kommer ihåg de och om de är bortglömt så kan jag inte bearbeta mina känslor och jag kommer då aldrig kunna hjälpa mig själv att bli stark och må bra för att kunna må bra måste man ta tag i saker och inte glömma dom för jag lovar.. ni glömmer dom inte ni mår bara så sjukt jävla dåligt utan att ni igentligen vet varför men jag har hittat min sak och den är flera år gammal men jag tror de är de som är orsaken till allt och tar jag tag i den så kommer jag att må bra en dag men glömmer jag den så nöter den på mitt psyke även fast jag inte fattar vad de är.

Jag tror att alla lever bakom stängda dörrar igentligen.. jag tror att alla har så sjukt mycke saker dom varit med om som dom inte säger för dom tänker att deras problem inte är något och att andra kommer tycka dom är patetiska men de spelar ingen roll. även om du kanske inte varit med om lika saker som mig så är de ju du som mår dåligt av de och du har rätt att få hjälp med de du har rätt att prata om de om du vill men du har aldrig rätt att dömma deras komentarer för de var du som valde att prata och då är de dom som har en rätt att komentera sen om du tycker de dom säger är bajs är ingen som bryr sig om för dom skulle komenterat något bättre om inte dom tyckte de du sa var bajs.

Jag kommer förmodligen inte skriva inlägget nu ikväll för jag har inte tid med de.. jag måste sova för de är skola i morgon och så där så måste sova men i morgon när jag kommer hem från skolan om jag inte träffar någon och de blir sent men så fort jag har tiden till de så kommer jag sätta mig och skriva ner allt och de kommer vara ändast om våltäckterna eller om man kan kalla de för våltäckter vet jag inte jag gick ju facktist med på de genom att säga orden okej och låta dom hämta mig dom flesta gångerna men folk i min omgivning ser de som våldtäckter så jag får väl säga de då. de kommer vara otroligt långt inlägg men jag måste trycka ihop dom alla i samma inlägg de känns lättare att skriva om de så.

Förlåt för alla stavfel och allt men orkar inte läsa igen texten och rätta..

*Livsihistoria*

Det var en gång som jag och Ö och hennes kille skulle supa. Ö's killes kompisar skulle komma över. Dom kom in och ena kille hällsade på oss, han tog oss i han och han log mot mig. Han hade gröna ögon och de var något som var specielt med dom där ögonen. Vi söp och jag rökte av deras röka, jag började må väldigt dåligt och låg i soffan och krampade och kunde inte andas, Ö tog ut mig i trapp huset så jag fick lugn och ro där de inte var så mycke ljud och den här killen gav mig vatten hela tiden han sa att de skulle bli bättre om jag drack och jag drack så mycke jag kunde sen fick jag sätta mig inne på toaleten och han kom med vetten hela tiden. Tillslut gick jag ut och försökte stå upp dom pratade med mig och jag nickade och skrattade men igentligen fattade jag ingenting om vad dom sa men när dom skulle gå så satte jag mig på en stol mitt emot ytter dörren och han gick ut och tittade på mig hela tiden. Ingen av oss sa något vi bara tittade på varandra tittade i varandras ögon ända till någon stängde dörren och vi inte kunde titta mer. Jag såg att de var något specielt med han jag visste bara inte vad de var. Dagen efter gick jag och Ö till hennes kille och drack igen, Vi drack varige helg på den här tiden. Jag satt på golvet och pratade om han då sa Ö's kille att jag borde ha sex med han för han hade bara haft sex med typ 3 stycken. Han sa att jag borde vara lite snäll mot han för de var ju synd om han, jag sa okej och jag ringde dit han. Ö och hennes kille lämnade oss själva och drig iväg en liten stund för Ö var hungrig och lite sånt. Vi pratade bara och han hoppade närmare mig han la sin hand på mitt knä och pratade med mig bara sen kom dom tillbaka. Vi åt och drack öl och skrattade till slut la jag mig i hans knä tittade på han sa att han hade vackra ögon han log och jag sa de igen då tittade han på Ö och hennes kille och kallade mig för den sötaste tjejen i stan. Vi hade sex och sen tänkte jag att de inte skulle vara något mer med de tänkte att vi inte skulle ses mer men nästa fredag så kom han igen vi pratade och mös bara och på lördagen så rökte jag igen. Jag blev beng som fan och har inte en jävla aning om vad som hände men när jag öppnade ögonen nästa gång så låg han över mig och jag gned mig mot hans ben han kysste mig och jag var kåt som ett jävla djur vi hade världens bästa sex jag någonsin i hela mitt jävla liv har haft och jag ville bara träffa han igen och igen och igen och hela tiden. Vi träffades ofta och jag började bli kär i han på riktigt och han var helt underbar sa att vi skulle vara bästa vänner hela livet. När jag var ledsen fanns han alltid sa smarta ord och han hjälpte mig ur ångest atacker när jag inte längre kom ihåg hur man andades lugnt så lät han mig sitta med ryggen emot hans bröst och han tog djupa andetag, han fångade mig när jag svimade och sista gången var på toaleten underhandfatat när jag hade skärt mig och han kom in och pratade med mig. Jag bärettade för han att jag hade en lotsas kompis sa att jag såg mig själv som utanför min kropp och att jag bara var ett skal, han sa bara att jag tänkte på ett bra sätt att jag kunde komma långt på att se så om jag bara började tänkte de till posetift och inte sjuk. Han sov med mig kramade mig hela den natten. Efter den träffades vi inte på länge och jag fick reda på att jag var gravid. Jag sa att jag skulle behålla de men han blev arg och sa massa konsikvenser som skulle ske om jag behull de så för hans skull tog jag bort de men han fanns inte där inte en sekund han skrev stöttande sms ibland men de var inte ofta sen efter 2 månader träffade jag han vi drack och var med massa vänner vi pussades lite och kramades med inte mer än så och efter typ en månad fick jag veta att han knullat en annan brud och efter 2 veckor till kom de upp bilder på fb och jag gjorde ett självmordsförsök med somnpiller och piller som jag inte ens viste vad de var och hoppade ner i bad karet och skärde mig.  av kallsupar hull jag på och kvävas och sen upptäckte jag att nej fan idioten är inte värld de här innan jag dör måste jag ju göra någon slags payback så jag stoppade fingrarna i hallsen och spydde i badkaret kunde inte ställa mig upp och var fortfarande totalt väck i huvudet men jag kom upp till slut och skulde snabbt av mig sen sprang jag till min säng och la mig jag fick sms från Ö att de skulle vara skönt om jag dog, han svarade inte och min andra vän skrev bara du gör som du vill. Jag valde iaf att stanna och efter en månad träffade jag han igen han hade sex med mig och var helt galen han har aldrig varit så som han var då och jag blev dö kär igen och nu från ingenstans utan att någon av oss gjort något så vill han inte ha mig i sitt liv längre han drog och sa att jag inte fick träffa mina kompisar för att dom skulle vara med han och idag vill jag spotta han i ansiktet men jag älskar han så mycket ändå.. Allt gör så ont.. igår svalde jag 9 sömnpiller men ändå vaknade jag nu.. Idag ska jag supa mig så jävla stup full så jag får hamna på sjukhuset. Jag pallar inte vara medvetet i den här världen om de ska vara på de här sättet. Ni får säga vad ni vill men nu ska jag äntligen andas frisk luft och känna mig halv levande för helt levande är de bara åt hälvete på alla sätt!

Jag ska nu börja röka cigg igen dricka varige dag om jag så ska sitta själv och röka också och skära mig för jag ser ingen mening med att sluta med de längre för när livet ser ut så så är jag iaf lika lycklig som livet visar mig att man ska vara. Ni får ha de så sjukt underbart! tack till alla er som har läst min blogg för de här är de sista inlägget jag är nyckter på så kommer förmodligen bli dålig på uppgradering också. Ha de bäst!

Jag hatar den här världen, jag vill inte leva mer. Jag vill vill självja alla mina piller samtidigt och bara lämna er men jag vågar inte och sen vet jag att de inte funkar häller men tåget är inte långt bort och de vet jag att de funkar men jag är för feg. För feg för att kulle lämna de jag hatar mest i hela världen. Jag klarar inte ens av att gå till skolan, de är väl något alla ska klara om man inte klara de så är man fan misslyckad och de är vad jag är en smuttsig våldtagen misslyckad jävla hora utan vänner. Jag vill inte mer. Jag får just nu ingen luft och jag tror jag kommer spy upp släm som kväver mig. Jag orkar inte leva med dom har atakerna och specielt inte han vid min sida. Jag känner mig så äklig vem vill ens vara med en sån äklig tjej som mig.. Jag fårstår er alla som lämnar mig, jag önskade jag kunde lämna mig själv men jag kan fan inte och de är nog den största skräcken i mitt liv, att de fan aldrig tar slut. Jag vill bara ha ett liv för de här kan man inte kalla för liv.. Jag känner inte ens längre något behov av att torka mina tårar eftersom de bara kommer nya, jag känner ingen längtan efter att må bra eftersom jag alltid faller tillbaka.. De är ingen kul att fly från något som alltid exakt alltid hinner ikapp än, de är lixom inge kul att kämpa när man vet att man alltid misslyckas. Jag vill aldrig sluta skriva men jag vet inte vad jag ska skriva mer allt är bara kaos i mitt huvud. Att jag änu en gång blivit lämnad är de som fått mig att bryta ihop.. Jag vill skriva till han säga allt men jag kan inte , jag lovade att inte skriva mer, lovade att jag förstod och ja jag förstår de gör jag men jag vågar inte ense att de är så som jag får höra.. de känns fortfarande som att jag inte kan få de jag vill sagt som att allt jag bara säger är ofattbara ord men jag kan inte få fram någonting eller sätta orden på rätt plats.. Jag vill inte ha de så här.. Jag vill lämna mitt liv och få ett nytt, jag vill få svar på mina frågor och jag vill orka levutan att ständigt bryta ihop..

Är de tid du vill ha så ska jag försöka ge dig de.
Det här är inget smörande för att du ska tycka om mig, de är bara den rena sanningen,

att jag vill ligga i din famn igen.

Du är de finaste jag haft i mitt liv, men nu tror jag vi är förbi..

De är så jävla svårt men jag kommer försöka ändå.

Jag vill inte verka svag för dig men sanningen är att jag önskar alltid att du var här.

Jag säger till dig att jag är fri, att jag mår bra, men jag ljuger

och de värsta är att inte du vet om de..

Jag glömmer aldrig hur din blick träffade mitt hjärta innan dörren stängdes bakom dig.

Jag kommer ihåg allt du sa,

Du lät mig kalla dig för min,

du lekte med mina händer,

du lät mig lyssna på dina hjärtslag tills jag somnade,

vi pratade om allt,

du kalla mig för vacker,

du sa att du alltid skulle skydda mig,

du sa att vi alltid skulle vara bästa vänner,

du lovade att aldrig glömma bort mig,

du lovade mig...

Du hittade mig med panik och psykos,

under handfatet,

krälande på golvet,

i trapp huset,

i alla hörn.

De ända du gjorde var att sätta dig bredvid prata,stöttade och förstod.

Du dömde mig aldrig,

du lyssnade på allt,

tvingade mig aldrig till något,

du kallade mig aldrig för sjuk.

Du hjälpte mig att andas,

du var rädd att jag skulle dö,

du vill inte förlora mig.

Men när jag sa orden att jag var psykisk sjuk så ville du inte svara mer.

Snälla bäbbi ge mig en chans.

Jag vet att de kan bli bra

låt mig hålla din hand,

jag ska sätta ditt liv i balans.

Du lovade ju mig..

Varför glömmer du bort mig?

Du lovade ju!

Jag kommer alltid tänka tillbax på dom dagarna då de var du och jag

men nu idag känns de som att de var allt för länge sen jag fick träffa dig,

jag vill ha dig tillbax,

jag saknar hur allting var

och jag klarar inte av att leva de här utan dig..

Jag älskar dig <3

Jag orkar inte med de här mer. livet är så jävla obalanserat, ena dagen har jag livsglöd andra dagen har jag döds hopp. Jag vill leva stabilt med fötterna på jorden, inte med en ständig oro om att bryta ihop. I skolan sprang jag fram och tillbaka till toaleten hela dagen för att få andas utan att någon skulle se mina andetag som ser ut som att jag ska bryta i hop. Jag satt själv och ristade in psykos i bordet, lyssnade på musik och skakade av panik. I hop om att bli lugn tog jag djupa ande tag men hela tiden kändes de som ett lock för lungorna som gjorde att jag inte riktigt kunde andas. jag skakade hela dagen och ögonen var hela tiden tår fylda och till slut bröt jag i hop när jag skulle svara på en fråga. Jag skäms och vill inte leva så här mer. Jag vill inte leva med stenen i halsen som skaver och gör ont och magen som ständigt gör ont och tröttheten och dom psykotiska tankarna som nu har blivit så sjukt mycke värre än tidigare. Allt blir bara tydligare och tydligare och jag blir bara räddare och räddare.Jag orkar inte mer!

Jag saknar han så enorm.

Han som alltid såg allt,

Han som jag aldrig skämdes för att prata med.

Men nu skäms jag till och med för han.

Vågar inte ta upp tellefånen och skriva ett sms,

skriva att livet suger och att jag behöver hjälp.

Vågar inte ens visa den ända som inte dömmde mig.

Han som är min allra bästa vän,

vågar inte längre vända mig till den begåvade männsikan.

Vill inte förlora han.

Han är diamanten för mitt liv,

Men nu...

Nu håller jag till och med han utanför..

Jag har fallit

Jag har tagit mig upp

Jag har hoppats

Jag har tappat hoppet

Jag har sett mitt liv som ändast rädsla

som ändast ett långsamt självmord

Men jag står här en idag!

alla gånger jag försökt lämnat har jag överleft

Jag har skrattat igen

jag har gråtit igen

Men jag är fortfarande här!

Jag är en krigare!

Är du de?