Har legat och tittat på detta fram tills nu. Nu börjar de små ljusna utanför mitt fönster så nu knakske man kan våga sova, jag vet inte är lite små rädd för att ta av mig hörlurarna. Är rädd att höra läskiga ljud för har fått varit ifred hela kvällen nu och vill värkligen inte att jag ska behöva bli rädd nu. Nu ska jag sätta på saltkråkan och hoppas på att lugnet får mig att somna. Godnat alla underbara <3

Hej alla mina underbara läsare. Jag måste be så hemskt mycket om ursäckt för att jag inte har uppdaterat mig dom här senaste dagarna när jag har lovat att göra de.
Kvällen igår var sinnes sjuk och idag har jag legat bakis hela dagen, mår fortfarande illa.. Jag måste säga att de är hemskt.. Drack nästan 2 liter vin för mig själv igår.. Jag måste säga att de blev lite för mycke och okontrolerat... De slutade med att jag stod lutad mot en huskant då allt vände och kom upp igen. Dagen blev ganska lyckad  ändå tror jag. Jag hade iaf kul för man kan ju inte bara tänka på dom negativa sakerna, jag tror jag skrattade lika mycke som jag grät så då tar vi de som en bra dag. Jag fick sova och jag fick träffa lugnet själv så hur dåligt de än var kan jag inte säga att de var de, för de fick mig ändå hel på ett halft sätt eller vad fan ska man säg.  Haha dålig förklaring men..
Jag är iaf nöjd även om nästan allt igentligen var åt helvete så älskar jag den dagen.
Var på McDonalds och käkade bakis mat med bästa tjejen i stan sen har jag bara varit hemma.
Jag hoppas nästa helg blir exakt lika bra fast bättre.. Haha.
Det är ju sista helgen på mitt underbart korta sommarlov.. :(

Jag tänkte lyssna på musik nu sen om att tag lägga min och läsa, kanske titta på någon film sen sova.
Sov gått alla underbara läsare!

 
P.s
Förlåt att jag inte har skrivit någon *livshistora*

men jag håller på att ta mig lite uppåt och framåt i mitt liv just nu,

vill inte råka rasa ner igen för alla minnen som kommer när jag skriver men jag försöker.

I morgon ska jag värkligen till 100% lova er att jag ska försöka skriva några stycken eftersom jag missat typ 4 dagar nu då.

Nu vill jag bli hög,
känna kicken igen och andas igen.
Fy dundran vad glad tanken gör mig!
Låt problemen försvinna och lyckan att vinna! <3
kärlek, kärlek, kärlek! <3

  

Idag har jag varit och träffat vänner till familjen. Det var väldigt skönt att komma bort från den här staden, snart ska jag prata med bup om foster familj så då drar jag från stan ska bli så sjukt underbart och få börja om på ett helt nytt liv!
Igentligen borde jag nog skriva en *livshistoria* idag men jag måste säga att de får bli imorgon idag har varit en rätt bra dag så jag vill inte dra mig in i tråkiga tankar så här nu innan jag ska somna men i morgon kommer jag skriva del 7. Nu ska jag snart försöka sova har tagit en medicin som heter abilyfi eller hur de stavas så hoppas jag kan få vila i natt och vara ifred från panik och tankar som förföljer mig. Nu tänkte jag lägga mig och kolla på Emil i Lönneberga och kopla av sen får vi se hur de går. Imorgon ska jag träffa en vän hoppas jag får lite smått och gått i mig då. Sen ska jag ringa min bästa kill kompis någon dag snart så länge sen vi pratade så jag hoppas att de blir ett långt samtal. Ni får ha de bäst så hörs vi imorgon alla mina underbara läsare glömm fan aldrig att jag älskar er! Ni som lyssnar och bryr er utan att döma ni ska bara veta hur sjukt mycke nu är världa! :)

Förlåt min syster..
Förlåt för att jag inte bara får folk att gå ifrån mig utan även ifrån dig..

Min panikångest förstår allt..
Nu kommer änu en person fråga mina "vänner"  Hur fan kan ni umgås med henne?.. osv..
Syrrans kille eller vad man ska kalla han var på besök och skulle sova här,  först var jag glad (eller jag försökt) Den här killen känner min bästa kill kompis som har lämnat mig och jag saknar har så enormt. Vet inte alls hur jag ska ta mig upp på fötter igen utan han. Han var mer än allt för mig. Vi brukade kalla oss för bästa vänner och lite till.. Våran vänskaps gräns fanns inte.. men jag pratade för mycket om döden vilket fick honom att inte orka mer.. tror jag.. han har släcktingar som har dött. Tagit livet av sig och av lidit så när jag pratade om döden är de klart de fuckade i hans huvud men vet inte om de var de men jag tror de handlar om de. Lämnat mig har han iaf gjort och tufft som fan är de utan han, jag klarar mig värkligen inte tror jag kommer springa in i väggen och bara ramla itur. Han har inte varit elak mot mig bara slutat svara och inte bry sig mer. Visat sidan att han inte orkar längre. Men han säger att han inte är sur eller arg men han säger att livet är tufft men han klarar av att vara med andra så förmodligen betyder de dära. För tufft med dig..
Min systers kille känner iaf den här killer och jag försökte visa mina bästa sider. Glad och posetiv osv.. men de blev fel ändå.. Han vet att jag inte skärt mig på ungefär ett år (vilket inte är sant men de är vad han har trott) och nu såg jag han tok stirrade på mina ben hela tiden och på de färska blodet på min arm som de står inristade ord på. Jag vet att han kommer säga de till min vän och jag fick panik. Jag kunde inte sitta still, gick runt i huset som en ganing, andades i otakt och bet mig i händerna. Försökte vara lugn så jag tänkte att jag skulle gå en promenad men jag gick utanför dörren tog 3 djupa andetag och kom på att jag inte vågade gå ut. Vet inte varför min ibland blir jag rädd för saker utan andledning. Så jag gick upp igen och blev förvirrad utav min sitvation. Min syster och han gick ut och rökte och förstod väl att de var något fel på mig. Jag hoppade upp och satte mig i fönstret och hörde dom prata om mig, sa att han skulle komma tillbaka när jag mådde bättre sen gick han.. Jag känner mig så skyldig.. Hon som hade pratat hela dagen att hon ville träffa han.. Ja ja förlåt iaf för din psykskadade syster känns som jag förstör allt för alla och inte bara mig själv..
Jag ser inte mig själv ha en personlighet, jag ser mig själv som en sjukdom som jag inte fått diagnås på än.
 

Klockan är natt och min panik börjar sprida sig i kroppen..
Jag vågar åt igen inte sova, jag känner hur klumpen i halsen växer. Snart börjar skolan och de gör så ont att tänka på de jag vill aldrig gå dit igen. Jag vill allvarligt spy just nu. Jag vill stoppa en nål i min hals och spräcka betång stenen som pildades på 2 sekunder.  Helda dagen igår blir de ju eftersom kl är efter 12 så hade jag ont i magen den där känslan av oro i magen hela tiden. Var ska jag ta vägen paniken blir bara större och de gör bara ondare och ondare i hallsen av panik som på bara några sekunder blir större och större.. Jag vill ha någon förstående i min närhet just nu. Jag vill ha han den där killen som lämnat mig han med katt ögon. Han som kom in till mig på toaleten när jag låst in mig av skräck. Han som jag bärettade för att jag hade lotsas kompisar och han som inte skrattade utan sa att jag kunde klara mig bra på de att jag kunde få bra självförtroende genom att ha lotsas kompisar. Jag vill ligga i hans famn och få prata ofattbara och konstiga känskor nu men han hoppas just nu på att jag är död. Jag är förtfarande liv rädd för att höra folk ha sex och just nu ekar de stönande ljud i mitt huvud. Jag vill bara kräkas och försvinna.  Jag orkar inte bita i hop mer av paniken jag kommer att spy snart. Låt mig bara få tillbaka killen som jag inte var rädd för och kunde se en framtid med eller så skicka ner änglar som kan hämta mig för jag klara inte av rädslan av livet mer. Jag orkar inte jag vågar inte leva mer. Jag har så ont i magen att de känns som att allt bara vrids runt till en knut som någon bara drar åt hårdare och hårdare. snälla varför får inte jag vara trygg? Varför ska just jag behöva bli behandlad och gå igenom allt de här som jag gör och får höra hela tiden. Snälla jag orkar värkligen inte. Vad är de jag har gjort som gör att den här världen vill straffa mig? snälla säg de jag kan inte förbättra mig utan att veta vad de är jag ska förbättra snälla hjälp mig inte att få mer sorg och smärta hjälp mig att få ett liv att vilja leva. Men hur kan man få ett liv och vilja leva igen om man är rädd för allt livet kan erbjuda?  jag tror aldrig jag kommer att kunna leva normalt.

Hej allihopa! Jag vet att jag lovade er min livs historia men jag vet inte riktigt hur jag ska skriva den i placerade datum eftersom vi då skulle behöva gå hela vägen tillbaka till år 2000 så vet inte riktigt hur jag ska göra men tror nog att jag gör så att efter de här så skriver jag ett till inlägg som kommer att vara mega långt, eller förmodligen flera inlägg och vi lägger dom inläggen i en egen karegori. Jag hoppas att de blir bra så. Kommer förmodligen inte orka skriva allt idag men kommer att fortsätta i morgon och alla andra dagar fram tills jag blir klar så ni vet allt. Idag vaknade jag kl 3. Efter 4 sömnlösa nätter lyckades jag äntligen somna men de var inte alls skönt att sova.. grät i sömnen för jag hade såna äckliga drömmar. Vaknade av att jag vill spy av ångest progrund av mina drömmar bara för att drömmarna var sanna.. alla drömmarna handlade om han som övergav mig ensam i den här världen eller hon som bad mig dö eller jag som inte kunde hitta vänner eller vågade visa mig utomhus och mamman som sa att jag var tvungen att gå till skolan och gå utanför dörren osv. Jag har bästemt mig nu, jag vill inte gå ut i den här standen längre och jag vill inte ha kvar någonting av mitt förflutna, jag vill aldrig mer ha sex och om en månad slutar jag äta mina p-piller. Jag vill flytta till en ny stad och där vill jag ha en gård där jag ska ha hästar och hyra ut stall platsen och hålla lektioner. Jag vill börja i en ny skola där ingen känner mig där jag aldrig ska gå i långärmade tröjor för att dölja mina ärr eller sår, för jag anser att de är vad som har gett mig problem. Jag berättar inte om mina självmords tankar och skär mig för att jag vill dö, jag gör de för att hålla mig vid liv. Att jag pratar om döden och längtar efter döden är för att.. dels vill jag ha tröst och för att få dela mina tankar med någon som kan ge förståelse och hålla en diskution om döden, jag vill prata om att jag vill dö men jag vill inte dö.. de är en trygghet för mig som visar mig att de är accepterat att prata om döden att den inte är förbjuden, att den finns där, att den inte är så långt borta och om jag vill kan jag bara känna lite granna på den, utmana den och smaka på den.. men inte låta den ta mig. De ger mig en trygghets känsla och mina ärr och sår på armarna gör så att folk ser att jag mår inte bra och jag gillar att prata om de, de simulerar att dom som inte gillar en deppig tjej kan ta ett steg åt sidan och de värkar bra. Men i den här staden är de redan försent. Alla vet redan allt om mig och jag kan inte ändra mig nu de skulle bli konstigt i folks huvuden. Jag har inga vänner kvar och jag är otroligt dålig på att skaffa nya vänner men jag känner också att i den här staden vill jag inte ha några nya vänner för alla vet vilka alla är och jag orkar inte med det. Jag vill vara hon ingen vet vem hon är hon alla är nyfikna på.

Hejsan alli hopa som läser.

Tror inte de finns så många som läser änu eftersom jag inte spridit mig någonstans och jag öpnnade bloggen idag och har inte kommit igång någonting alls men idag blev de att ge sig på ett försök att få stopp livet så svalde en hel karta sömn piller och några lösa piller jag hittade i badrums skåpet vet inte vad de var men. La mig i badkaret och rev bort skorborna från sakerna jag ristat in på min kropp under dom senaste dagarna. Vattnet färgades rött och jag hull på att somna i badkaret men vaknade till hela tiden av att jag sjunk under vettnet och inte kunde andas. Hela tiden fick jag sms av min så kallade bästa vän att om jag nu så jävla gärna ville dö så räcker de inte med sömn piller utan att jag skulle göra slut på livet på riktigt. Jag orkade aldrig svara på dom smsen men läste dom och brydde mig mindre och mindre om hur jag sjuk ner i vettnet och inte fick någon luft till slut spydde jag i badkaret progrund av en kallsup och jag försokte ställa mig upp men kom inte upp, benen var bort domnade och jag kände mig helt hög som att jag vandrade runt i en dimma. Tappade mobilen i golvet men brydde mig inte om den för ville ändå inte läsa något mer. Tyckte att deskrimineringarna redan hade nått sin gräns. Om hon vill att jag ska lägga in mig på psyket varför hjälper hon mig inte med de då? jag ser inte henne som en äckta vän efter idag, jag gör inte de och jag kommer nog aldrig igen att göra de efter de här sveken betyder hon värkligen inte mycke längre i mina ögon jag trodde hon skulle ringa min mamma se till sa att jag fick komma till sjukhuset bli orolig eller något men nej hon brydde sig inte skrev bara smset att om jag så jävla gärna vill dö så skulle jag göra de, kallade mig för störd osv. Jag gick till mitt rum och vägen från badrumet till min säng var den längsta jag någonsin gått. Väggarna gungade från sida till sida och jag kände mig obalanserad och fick en smärta i nacken som jag bara kännt en gång förut de där smärtan är så otroligt obehaglig så jag kastade mig ner i sängen och låg med armarna över huvudet. Kände min pulls slåg som en vibrerande bas igenom hela kroppen kunde inte höra något annat än mina egna kropps slag. när jag tittade var allt som glitter utav tårar som bildats i ögonen och ljusen från andra sidan mina ögon lock som fläckiga bubblor av glitter. Jag trivdes i den där omedvetna dunkande tillfället. Mamma märte aldrig något för ingen sa något om att jag behövde hjälp och nu sover jag fortfarande inte. När jag bärettade för min så kallade bästa vän (vi kan kalla henne Ö här på bloggen) om alla våldtäckter så började hon gråta och sa att hon kände sig som världens dåligaste vän och någonstans där innom mig så kunde jag få fram att jag tyckte att hon varit de men jag sa de inte. Sa att de inte gjorde något att hon inte kunde se igenom mig om jag inte sagt något men idag måste jag säga att jo.. hon är nog världens dåligaste vän.. de är skönt att hon själv insåg de innan mig.. ser henne inte ens som en vän. Har fortfarande inte somnat trotts pillerna är skit trött så orkar inte skriva så mycke mer men imorgon kommer jag att skriva inlägg tillbaka i tiden så ni får min historia som de står i min presentation så kommer de inte vara exakta datum för kommer inte ihåg så där exakt men vet i vilka månader och år och endel vet jag exakt men orkar iaf inte börja med de idag eftersom jag vill skriva allt väldigt detaljerat och eftersom jag svalt en jävligt stor del piller utan någon hjälp och ändå klarat mig så är jag väldigt slut i kroppen och huvudet och orkar faktist inte skriva. så förlåt om de är stav fel och konstig skrivning på de här inlägget men har lite svårt för att se men i morgon hörs vi. Nu ska jag lägga mig och läsa ett kappitel ur min bok känn pullsen slå. de är en grym bok fortsättning på vingklippt ängel skriven av berny pålsson och jag känner igen mig så grymt mycke i den endel stunder känns de som vi upplefet samma saker har ingen diagnås på skitsofreni *stavning?* men har add men tror jag är fel diagnoserad för så här enormt mycke depritioner och psykos tankar som jag har kan man inte ha om man bara har add jag måste ha något annt men jag gillar medicinen så skiter i de concertan har blivit min nuvarande dagliga drog. Utan den orkar jag inganting om dagarna ligger bara i sängen och sover bort hela dagarna hela tiden. men alla fina männsikor som läser de här titta in i morgon kväll får då kanske jag har kunnit fylla ut enhel del så ni får följa mitt liv vi kommer att börja någon gång på 2009 sov gått ni mina prinsar och prinsessor! <3